Precis som jag tar pendeln från Karlberg till Södra station, medan själen tar en genväg över Västerbron. Och vi möts inte mer om jag inte lovar och svär att jag alltid skall älska dig precis som du är.
Alltså. Hur mycket interna skämt kan man ha egentligen? Hur lättroad får man vara?
En tjej tar på sig sin svarta nya jacka. Åh, vilken jättesvart jacka du har, säger Emma. Jag som trodde den var försvunnen, säger jag förvånat. Sedan skrattar vi vårt tysta skratt i en evighet. För det var hysteriskt roligt.
Och när Emma blev dödens ful på en bild där hon tuggade mat så satt vi och gjorde olika tuggminer. Sedan skrattade vi vårt tysta skratt i en evighet samtidigt som vi varvade med fler miner.
Igår var jag lättroad. Vi satt hemma och kollade på tv. Upp på tv kommer det en ful kvinna från Indien och T dör av fulhet. Har DU sett en fulare människa någon gång? På riktigt? Undrar T hånfullt och tveksamt när jag bestämt påstår att det kryllar av fula människor. Ja, sa jag. Vem? Ifrågasatte han. Lennart, tänkte jag men sade det inte högt. i bakgrunden hördes Baltic, tyst skrattandes. Och nu tänker jag sitta här på roslagsbanan med Staffan i öronen och skratta mitt tysta skratt.
