Linda

Håhåjaja, vad lättroad och knäpp man blir efter en heldag i skolan. Särskilt när man har världens sjukaste grupparbetsgrupp. Jag och Carro sjöng allt vi pratade. Nu ska vi hämta tenta, sjunger Carro. För it's your birthday, trallar jag. Ja, we gonna party, nynnar Carro för glatta livet. It's my birthday, skrålar jag. Trixie undrar vem som fyller år. Jag och Carro suckar ikapp: aah, men Trixie. Det är ju tentan. Tentan är det ju. Och sedan hävdar vi att Trixie också snart kommer sjunga när hon pratar. Säkert, säger Trixie. It's my birthday, we're gonna party, hör jag tolv minuter senare på vägen till pendeln. Ja ba: HAAW HAAW (som Nelson's skratt i Simpsons), vi sade ju det! Smsar Carro fort som attans om denna goda nyhet. Carro drömmer sig bort och undrar om Trixie stämmer in med panflöjt också, med tanke på att hon är Panflöjtsgudinnan. Men icke. 

Skrämde Marcus idag också. Han klev av pendeln samtidigt som mig. Jag smög mig osmidigt fram och slog honom lätt på armen. HAHA, alltså. Marcus min. Oslagbar. Kan inte säga mer än så. Nu får jag hålla koll så jag inte får ett blåmärke på andra armen, säger Marcus plötsligt innan vi skiljs åt. Hurså? undrar jag. Ja, vill ju inte bli slagen av en sjuk människa igen, berättade han då. Instämmer, instämde jag och gick hem.