Linda

Imorse ringde Rikards väckarklocka. Han sätter sig upp. I tron om att det var Baltic lyfte jag armen för att klappa honom på ryggen men kom i sista stund på att det var Rikard. Kunde inte lägga ner armen igen för det skulle såklart bara se dumt ut. Därför får Rikard två klappar på axeln samtidigt som jag lugnande säger: ja.

Igår såg jag även ut som ett cancersjukt barn. Och Rikard ba: ja, man är ju bara människa.